HUMANISTISKA FAKULTETEN
STOCKHOLMS UNIVERSITET

PROGRAM

 FoKult program (104 Kb)

1. Bakgrund

Forskningen och intresset för historia och kultur i äldre tider genomgår just nu omvälvande förändringar, med delvis motstridiga tendenser. Det förflutna, och särskilt det avlägset förflutna, får en annorlunda och i många fall allt mindre politisk betydelse samtidigt som det spelar en allt större kulturell och kommersiell roll. Anslagen till statliga institutioner och myndigheter som hanterar äldre kulturarv minskar eller förändrar karaktär, medan fler och fler människor möter det förflutna genom rekonstruerade forntidsbyar, medeltidsmarknader, historiska romaner, filmer med historiska teman, webbpresentationer, dataspel eller populärvetenskapliga tidskrifter. Dessa förändringar av det förflutnas roll är en internationell trend, även om förutsättningarna och sammanhangen skiftar från land till land.

En del av denna svårfångade övergång från politik till kultur, och från statliga institutioner till marknad, märks även inom humanistisk utbildning och forskning. Eftersom det förgångna spelar en allt mindre politisk roll uppfattas samtiden i flera ämnen som mer relevant för utbildning och forskning. Dessutom upplever många studenter äldre perioder som mer svårtillgängliga än samtiden, på grund av förändrade bildningsideal, annorlunda och främmande språk samt äldre typer av arkivmaterial. Samtidsperspektiven i många ämnen innebär också att de konventionella disciplingränserna inom humaniora är på väg att brytas ned. De flesta ämnen är definierade av såväl perspektiv som källmaterial, men idag delar många ämnen samma grundläggande teoretiska perspektiv. Tidigare ämnesspecifika källmaterial som texter, muntlig kultur, bilder och materiell kultur utnyttjas alltmer över de traditionella disciplingränserna. Detta är en intermedial rörelse som blivit ännu tydligare med olika digitaliseringsinsatser.

Mitt i denna övergång finns även de många offentliga myndigheter som förvaltar olika typer av materiella och immatriella kulturarv. Även om vissa myndigheter har börjat uppmärksamma moderna kulturarv härstammar den största delen av det offentligt förvaltade kulturarvet från förmodern tid, till exempel fornminnen, historiska byggnader, ortnamn, handskrifter, äldre böcker, museisamlingar och uppteckningar av traditioner, språk och musik. Många myndigheter möter den nya situationen genom att digitalisera sina samlingar eller ansvarsområden, och därmed göra dem tillgängliga via webben. Samtidigt bygger kulturarvsmyndigheternas ansvarsområden på uppdelningar av källmaterial, vilka idag är på väg att delvis överges inom universitetsvärlden. Därför kan man spåra en viss vilsenhet i det nya historiska landskapet, vilket märks i till exempel bevarandefrågor, forskning vid myndigheterna och utställningspolitik.

2. Syfte

Målet med forskarskolan är att ge en kvalificerad kulturhistorisk forskarutbildning med internationella perspektiv, för historiska ämnen och kulturämnen, samt för kulturhistoriska inriktningar inom estetiska ämnen, liksom medie-, religions- och språkämnen. Forskarskolan kommer att fokusera på förändringen av den kulturhistoriska forskningens villkor, genom att knyta samman kunskapsfrågor med reflexiva perspektiv. Det gäller att studera den nya situationen för kulturstudier, liksom att problematisera den och utveckla nya metoder från flera skilda synvinklar. Behovet av olika perspektiv utgår från själva historiens dubbelhet. Det förflutna har skapat nutiden och utgör en källa till vår självförståelse, men samtidigt skapas och används bilden av det förflutna kontinuerligt i nutiden. Därför kommer forskarskolan att omfatta detta dubbla perspektiv.

Det ena syftet med forskarskolan blir därmed att kritiskt granska hur historien oavbrutet återskapas och används i nutiden. Med utgångspunkt från det förflutnas skiftande roll från och med 1800-talet gäller det här frågor om till exempel politik, ideologi, identitet, reception, bildningsbegreppet, kanon och populärkultur. Det gäller också betydelsen av epokbegrepp, vilka kan skapa såväl distans som samhörighet med det förflutna. Impulser och inspiration kring dessa frågor finns att hämta i den internationella debatten om kulturarv, historiebruk och autenticitet. Det kan gälla problem kring urval, underhåll, kommunikation, känsla, kunskap och tolkning. En viktig och återkommande fråga är även vilka möjligheter och begränsningar som kunskapspotentialen i det statligt förvaltade kulturarvet ger för nutidens historieanvändning.

Det andra syftet med forskarskolan blir att befrämja forskning om det mer eller mindre avlägset förflutna. Det gäller här att utveckla teoretiska och metodiska tolkningsperspektiv, för att göra dessa svunna epoker angelägna i en ny historisk situation. Möjliga frågor är till exempel hur materiell kultur, bilder, muntlig kultur och texter aktivt bidrar till att skapa och förändra olika kulturella kategorier över tid. Det kan röra sig om kategorier som tid, rum och plats, men också om kropp, individ, kollektiv och identitet eller kulturmöten, myt, berättelse och språkkultur. Kulturhistoriska studier i långa tidsperspektiv står betydligt starkare internationellt än i Sverige, och därför finns många möjliga forskningsteman att utveckla, med inspiration från internationell debatt.

3. Organisation

Forskarskolan i kulturhistoriska studier är organiserad av humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. En styrgrupp, med representanter för relevanta ämnen, har det övergripande ansvaret för forskarskolan. Den löpande verksamheten vid forskarskolan koordineras av en föreståndare, en ställföreträdande föreståndare och en forskningssekreterare.

4. Behörighetsvillkor

Behörig att antas till forskarskolan är den som uppfyller dels grundläggande behörighet till utbildning på forskarnivå, dels särskild behörighet. Grundläggande behörighet har den som avlagt examen på avancerad nivå, fullgjort kursfordringar om minst 240 hp, varav minst 60 hp på avancerad nivå, eller på annat sätt inom eller utom landet förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper. För att erhålla särskild behörighet krävs minst filosofie magisterexamen i ämnen och inriktningar med relevans för forskarskolan. Det gäller examen från historieämnen och kulturämnen samt kulturhistoriska inriktningar inom estetiska ämnen, medieämnen, religionsämnen och språkämnen.

5. Antagning och urval

Forskarskolans styrgrupp har beslutat om ett förslag om antagning till forskarskolan i kulturhistoriska studier, medan de formella antagningsbesluten har fattas av de institutioner vid Humanistiska fakulteten, Stockholms universitet, som doktoranderna tillhör.

Grunden för urval av de sökande har varit graden av förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen. Vid urvalet bedömdes den sökandes tidigare studieresultat, avhandlingsplan och övriga meriter, såsom arbetslivserfarenhet och publikationer efter grundexamen. Intervjuer med en rangordnad tätgrupp av sökande föregick styrgruppens slutliga förslag om antagning till forskarskolan.

6. Finansiering

Doktoranderna inom forskarskolan finansieras med doktorandanställningar. Lönenivån följer Stockholms universitets doktorandstege. Doktorandanställningen omfattar fyra års heltidsstudier och kan innehas i högst fem år, om studierna ägnas 80% av heltid och kompletteras med 20% institutionstjänst. En finansieringsplan, liksom en studieplan, har upprättats vid antagningen. Doktorandens resultat prövas därefter årligen mot dessa planer.

7. Utbildningens innehåll och uppläggning

Utbildningen omfattar dels en kursdel, dels en avhandlingsdel. Alla doktorander läser 30 högskolepoäng inom forskarskolans ram. För detta ändamål kommer forskarskolan att organisera seminarier, kurser, konferenser och studieresor, i vilka doktoranderna skall delta aktivt. Omfattning och inriktning av kursdelens övriga avsnitt bestäms av respektive forskarutbildningsämne.

Avhandlingens ämne och utformning bestäms i samråd mellan doktoranden, styrgruppen och huvudhandledaren. För övrigt gäller att avhandlingen följer de krav som ställs i studieplanen för respektive forskarutbildningsämne.

8. Handledning

Huvudhandledare och handledare utses av styrgruppen. En doktorand kan begära att byta handledare, och styrgruppen beslutar i så fall om detta byte. För övrigt gäller de regler för handledning som är fastställda i studieplanen för respektive forskarutbildningsämne.

9. Disputation

Styrgruppen utser i samråd med huvudhandledaren examinator för disputationen. För övrigt gäller de regler för disputation som är fastställda i studieplanen för respektive forskarutbildningsämne.

10. Jämställdhetspolicy

Forskarskolan strävar efter en jämn könsfördelning.

11. Studentinflytande och kvalitetskontroll

Doktorandrepresentanter ingår i forskarskolans styrgrupp. Forskarskolan kommer kontinuerligt att följa upp kurser och seminarieserier, med kursutvärderingar.

12. Internationalisering

Utländska gästföreläsare kommer att engageras för vissa kurser. Särskilda medel kommer att avsättas för doktorandernas aktiva deltagande i internationella konferenser. Dessutom kommer såväl kurser som studieresor att äga rum utomlands.